Jag hade sett den tändas och släckas ett par gånger innan ljuset gick upp för mig.
Min medpassagerare var så fåordig när jag förde lampan på tal. Rött. Grönt. Upptaget, sedan ledigt, oftast var det ledigt. Hummade mest, flackade lite med blicken.

Vid Montauban hade jag samlat tillräckligt för att själv våga prova. Mod och urin.
Jag lämnade min plats och öppnade den smala dörren med en hörbart ”klick”. Det var nog meningen att man skulle sitta ned, men mina medpassagerare hade sannolikt inte gjort det så jag följde deras exempel och stod upp. Inte blev det mindre stänk efter mig men trycket lättade.

Det fanns dock ingen lampa inuti det lilla utrymmet så när jag åter satt mig på min plats frågade jag försynt om lampan lyst rött under tiden jag varit där.
Inget svar gavs mig, bara en tom blick. Strax efter mitt besök reste sig en ung kvinna i röd topp och åtsittande svarta långbyxor. När lampans röda sken syntes gick jag snabbt fram och tog ett foto.

Då hon passerade mig visade jag henne bilden.

[utkast]