Nicolina spankulerar bland prylar och pinaler
petar med käppen, spanar och söker
samlar metalldelar, vassa saker till ett krigsmuseum
det kommer att ligga dolt i ett visst skogsbryn [säger N och pekar]
hon plockar de långa stråna ovan ögonen
väck och sedan kommer måsarna tillbaka
stirrande, med imponerande vingbredd
som mjuka, men ilskna jaktplan på rekognosering

efter blackouten vaknar flickan med nacken stel inuti någons fuktiga husvagn

till frukostbuffén är det kö, barnen får vänta
burken är diskad och skrubbad i regnvatten, doftar en aning såpa
välling äpple bröd
den smutsgröna granaten på hyllan är en atrapp
och mullret som anas i fjärran –
tro inte det är åska, snarare en varning från de boende i kolonierna
norröver, där morfar en gång bombade skiten
ur frontens alla dc-3:or [sa han]

Nicolinas stövlar sväller i vätan
det blir inga avtryck
kanske beror det på att dimman ligger tät
vinden gör sitt
utan att be om lov
skrot och torv runt tält och vagnar
och sedan molltoner i ett virrvarr
tändhatten visar vägen
ut ur sektor 5