det är ännu inte kyligt nog
mellan dessa drömda världar
det får räcka med yllehalsduken
denna oktoberdag då Vitebsk grå träkåkar
vibrerar i soldiset som en lärande hägring
minns nu detta ljus, för penseldragens stund
invid familjen chagalls torftiga tomt
signalerar höströda äpplen ett visst samförstånd,
ömma ögonkast mellan gravenstein och oranie
violinisten bryter bilden, skänk honom då en slant
med skelögd blick följer han bygatans vålnader
skådar våra samveten
ända hem till himlen,
hem till köket
[...]
//jag skrev den här dikten någon gång runt 2001, och återfann den nyligen via sajten web.archive.org
