Den något långsökta kopplingen med den här Pippi-skivan är Astrid Lindgren.
Jag, Ola, från Vimmerby som en gång i tiden identifierade mig med Tommy.
Och du, »förlagsikonen Eva« med bakgrund på Rabén & Sjögren.
Ett tal till jubilaren skulle kunnat låta så här:
Jag växte upp i Astrid Lindgrenland, i småländska Vimmerby. Mina föräldrar bor kvar där även om dom flyttat ett flertal gånger, dock inte lika många som familjen Strömström.
Nu har jag precis varit i Småland några dagar och inhandlat den här LP-skivan på Wimmerby Antik.
Redan som nio-, tioåring försvann jag in i böckernas värld. Jag var en flitig besökare på Vimmerby bibliotek och slukade kilovis med ungdomsromaner från B. Wahlströms bokförlag.
Då, på 70-talet berättade inte bibliotekarien att det kunde vara ett smart, framtida karriärval att fokusera på böcker utgivna av förlag som Rabén & Sjögren, AWE/Gebers eller Norstedts. Det viktiga var att ungarna läste, och att dom lånade många titlar med sig hem. Statistiken var viktig den också, redan då.
Åh, vad jag lånade och läste, och kanske hade jag på känn att litteraturen skulle visa sig vara värdefull, att den någon gång i framtiden skulle ge mig vänner för livet, både fiktiva och verkliga.
Jag är döpt till Pär Ola. På 70-talet var jag blond och såg precis ut som Pär Sundberg. Om du undrar vem det är så är det han som blivit känd som Tommy och är bror till Annika.
Under några år identifierade jag mig starkt med den här Pär. Så man kan tänka sig att det är jag som syns på skivomslaget »På rymmen med Pippi Långstrump«.
Pippi, Annika och jag rymde till Skåne, men också till Gotland och till 70-talets Västerås. Vi både cyklade och flög fram. Där satt Eva och ritade en fantastisk och färgglad värld. Säkert likadan som min värld, en där det oftast var sommar.
Nåväl, min barndom försvann en kväll när biblioteket i Vimmerby hade kvällsöppet. Jag kom dit senare än vanligt eftersom jag på eftermiddagen varit och besökt marknaden i Knäckebröhult, som ligger mitt emellan Lönneberga och Mariannelund.
Jag halvlåg i bibliotekets läshörna med uppmärksamheten riktad i en ny bok med de båda Tvillingdeckarna, Klas och Göran. Det bar sig inte bättre än att jag somnade där bakom hyllan med skönlitteratur för barn och ungdom. uHc och uHce.
Och – tro det eller ej – men när jag vaknade så var det augusti 1988 och jag blev bryskt väckt av Eva, inne på Akademibokhandeln vid Odenplan.
Hon påstod att jag satt ett alldeles för högt pris på en samling dikter av Maria Wine. Redan på den tiden var det knepigt att argumentera emot henne när det gäller prissättningen på böcker.
Storsint som jag var, gav jag henne rätt. Och jag gjorde det utan att hävda att priset minsann uppvägdes av de finstämda dikterna.
Istället reste jag mig upp från golvet där jag somnat, och läste de här raderna för Eva:
Älska mig men kom inte för nära
lämna plats åt kärleken att skratta åt sin lycka
Låt alltid en eld av mitt blonda hår
vara fri.
Precis som Pippi, så rymmer du, Eva, ibland till Gotland. Du passar förstås på när du kan ta några dagar eller ett par veckor ledigt.
Kanske kan du ta med dig LP-skivan, Peter och de andra husdjuren till ert älskade sommarhus där.
Och om du sitter där och vickar på tårna en sommardag när flugorna surrar i fönstren, så kan du titta upp på skivomslaget och fundera på om jag verkligen såg ut som Pär Sundberg.
