Kopiatorns ljud,
människans hörsel,
granskogens väntan.
*
Undret sker i hjärtat,
en pumpande viktlös längtan.
*
Jag separerar det gula från det vita,
vispas runt i vågorna.
Vid havet är vi som lättast.
*
Djuret vid vägkanten,
jag kokar skallen ren
från köttet.
Du talar om din mörkersyn
då vi ser gamen vända oss ryggen.
*
Tänker att jag nog är en av dom
som Alkberg kallar stockholmssvin.
Inflyttad, visserligen för 40 år sen, men bofast.
Om det annalkande snöslasket talar vi inte.
Dikten skickades precis in som ett bidrag till Författares bokmaskin och deras bokprojekt »Poesi på en dag 2026«.
